Denna text är äldre än 9 år och kan innehålla inaktuell information.

Ola Wikander, som anlitats av SKB för att skriva två uppsatser om språkutveckling och textbevarande, arbetar som forskare och lärare vid Centrum för teologi och religionsvetenskap på Lunds universitet. Han har också skrivit I döda språks sällskap. Foto: Gunnar Menander.

Så kan språket bevara information

En expert på utdöda språk har hjälpt SKB att fundera över vilka utmaningar det finns med att överföra information om slutförvar för radioaktivt avfall till framtida generationer. För Ola Wikander, Lunds universitet, var det ett spännande uppdrag att inte bara se bakåt utan även framåt.

Den som kan sin språkhistoria vet att språk förändras, blir till helt nya språk, eller dör ut. Men också att språkvetenskapen har lyckats rekonstruera mycket gamla språk. Forskarna kan både läsa 5 000 år gammal sumeriska och har vissa kunskaper i urindoeuropeiska, ett språk det inte ens finns några skrifter bevarade ifrån.

Ola Wikander, språk- och religionsforskare, berättar att en av de metoder som använts handlar om att hitta paralleller mellan nu levande och döda språk.

– Det vi gör är att vi jämför de gamla utdöda språken med deras utlöpare, de efterföljare som språken har fått. Vi försöker följa hur språket kan ha utvecklats, ord för ord, böjningsform för böjningsform. Det är ett långsamt och metodiskt pusselarbete, berättar han.

Väcka diskussion

Uppdraget för SKB, som resulterat i två uppsatser, innebar att väcka en diskussion om svårigheterna med att överföra information om det farliga kärnavfallet i skrift. Ola Wikander påpekar bland annat att en avgörande faktor för om språk kan förstås är hur många skrifter som finns bevarade och hur de ser ut.

– Man kan tänka sig en situation i framtiden där det finns ganska mycket engelsk text bevarad, men bara en liten delmängd av den handlar om kärnavfall. Om den då har en specialiserad terminologi blir den oerhört svår att förstå.

I uppgiften ingick inte att rekommendera hur man ska bära sig åt. Men det är klart att han har funderat över hur ett budskap borde vara utformat för att överleva så länge som möjligt. Informationen bör troligen vara skriven på flera olika språk och naturligtvis på flera olika hållbara material.

– Det handlar både om hur man skriver, vilka språk man väljer och vilken publik man talar till. Det kan nog vara en bra tanke att använda olika slags texter med olika stilläge. Man bör fundera över vilken vokabulär som kommer att överleva, säger han.

Lätt att missförstå

Språk som har ett släktskap med andra är lättare att tolka än isolerade språk. Historien visar dessutom att risken för att bli missförstådd är betydande. Ola Wikander målar upp ett scenario där en extremt avancerad framtid underskattar oss och tror att vi var primitiva grottmänniskor som aldrig kan ha behärskat kärnkraftstekniken. För att sätta sig in i problematiken menar han att vi måste försöka föreställa oss vad människor i framtiden kommer att tycka om oss – och vårt språk.

– Den här frågan ger ett perspektiv på det egna livet, vår generation och vårt språk. Om 10 000 eller 100 000 år vet vi inte ens om det finns någon mänsklig civilisation, säger han.

Fakta

Forskning om informationsbevarande

SKB driver sedan 2011 projektet Informationsbevarande efter förslutning av Kärnbränsleförvaret. Forskningsuppdrag har bland annat lagts ut på Linnéuniversitetet och Lunds universitet om arkeologisk förståelse respektive språkutveckling. SKB deltar också i en grupp vid OECD:s kärnenergibyrå NEA. Utgångspunkten är att vi ska efterlämna information både i arkiv, med skyltar och markörer i olika former samt genom direkt överföring mellan generationer. Tanken är att möjliggöra för kommande generationer att fatta beslut baserade på kunskap om de skulle vilja återta det använda kärnbränslet. Men också för att undvika skada vid oavsiktligt eller avsiktligt intrång i framtiden i förvaret som kommer att ligga 500 meter ner i urberget.

Hur länge informationen ska kunna tolkas är en öppen fråga. Det bästa vore naturligtvis om den kunde överleva så länge kärnavfallet kan utgöra en fara för människor och miljön, i 10 000 eller ända upp till 100 000 år. Samtidigt minskar radioaktiviteten med tiden och informationen kan vara som allra viktigast de första tusentals åren.

Nyheter

Processtekniker på Clab vill ha fler kollegor
Att arbeta som processtekniker hos SKB handlar inte bara om att arbeta ute i anläggningen, det innebär också att övervaka och styra processer från kontrollrummet. Möt Kasper Holmgren och Dennis Österlund, två av SKB:s processtekniker, som ser till att mellanlagret för Sveriges använda kärnbränsle fu…

Publicerad: 16 februari 2024

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari besöker SKB:s anläggningar i Oskarshamn
Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari besökte under tisdagen SKB:s anläggningar i Oskarshamn.

Publicerad: 13 februari 2024

Regeringen godkänner SKB:s forskningsprogram
Regeringen har godkänt SKB:s senaste program för forskning, utveckling och demonstration, Fud 2022. Vart tredje år redovisar SKB ett allsidigt forskningsprogram för omhändertagande av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. Den senaste versionen lämnades in till Strålsäkerhetsmyndigheten i septem…

Publicerad: 22 december 2023

SKB beställer ny rotator till Kapsellaboratoriet från Maskinteknik i Oskarshamn AB
SKB har tecknat ett avtal med Maskinteknik i Oskarshamn AB, för att konstruera och tillverka en ny kapselrotator till Kapsellaboratoriet i Oskarshamn. Projektet startar omgående och planeras vara klart i slutet av juni 2024. Alexander Lindqvist Rotatorn ska bland annat användas för fortsatt utveckli…

Publicerad: 21 december 2023

Mervärdessatsningar kring O-Ringen ska locka nya invånare till Oskarshamn
Under sommaren 2024 förväntas 30 000 besökare komma till Oskarshamn i samband med O-Ringen. Genom att skapa attraktiva miljöer samt fler och större kringaktiviteter hoppas Oskarshamns kommun ge en positiv bild av kommunen, något som i förlängningen kan attrahera fler invånare. Svensk Kärnbränslehant…

Publicerad: 2 november 2023

Publicerad: 30 mars 2015