Här förvaras Sveriges låg- och medelaktiva avfall

I Forsmark i Östhammars kommun ligger SKB:s anläggning SFR – Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall. Anläggningen togs i drift 1988 och var då den första av sitt slag i världen.

Det radioaktiva avfall som förvaras i SFR är låg- och medelaktivt. Det betyder att det till skillnad från använt kärnbränsle inte behöver kylas och att det är relativt kortlivat. SFR ligger 60 meter under Östersjöns botten och består av fyra 160 meter långa bergssalar och ett bergrum med en 50 meter hög betongsilo för det medelaktiva avfallet. Två parallella kilometerlånga tillfartstunnlar förbinder anläggningen med markytan.

Det mesta av avfallet som förvaras i SFR är driftavfall från de svenska kärnkraftverken. Det kan handla om filter som samlat upp radioaktiva ämnen i reaktorns vatten, verktyg och skyddskläder. Men även radioaktivt avfall från sjukvården, veterinärvården, forskningen och industrin förvaras där. SFR tar årligen emot runt 10–20 kubikmeter av den typen av avfall. Avfallet måste hållas isolerat från människor och miljö i minst 500 år. Då är den mesta av radioaktiviteten borta. För de ämnen som återstår måste SKB visa att säkerheten uppfylls under tiotusen år. Det görs med hjälp av regelbundna och återkommande säkerhetsanalyser. SFR är klassad som en kärnteknisk anläggning. Det betyder att den är hårt kontrollerad och övervakad av myndigheterna.

När kärnkraftverken rivs

Så småningom är tanken att även radioaktivt rivningsavfall (till exempel metallskrot och byggnadsmaterial) från de svenska kärnkraftverken ska förvaras i SFR. Det måste på samma sätt som driftavfallet hållas isolerat från människa och miljö. I slutet av 2014 lämnade SKB därför in en ansökan till myndigheterna om att få bygga ut SFR. Fullt utbyggd ska anläggningen kunna ta emot cirka 200 000 kubikmeter avfall mot i dag cirka 63 000 kubikmeter.