”Levandegör information om förvaret”

Skyltar och monument i all ära. Peter C van Wyck, professor i kommunikation från Kanada, menar att det krävs människor för att levandegöra informationen om Kärnbränsleförvaret och föra den vidare till kommande generationer.

När Peter C van Wyck tog del av skisserna på det monument som var tänkt att resas över det amerikanska slutförvaret för högaktivt militärt kärnavfall, WIPP, var det en sak han särskilt noterade. På samtliga skisser fanns små människor inritade. Samtidigt var själva grundtanken med monumentet att tala om för framtida generationer att hålla sig borta.

Kommunikationsprofessorn Peter C van Wyck från Kanada, på besök i Forsmark. Foto: SKB.

Kommunikationsprofessorn Peter C van Wyck från Kanada, på besök i Forsmark. Foto: SKB.

Komplex fråga

Det här framgår av den bok som Peter C van Wyck skrivit om arbetet med WIPP. I ungefär 15 år har han intresserat sig för frågan om hur information om slutförvar ska kunna föras vidare in i framtiden. En komplex fråga eftersom kärnavfallet behöver hållas åtskilt från människor i allt från 10 000 till 100 000 år. I det perspektivet menar han att det knappast går att sätta upp en skylt och tro att problemet är löst.

– Skyltar behöver människor av kött och blod som tolkar budskapet. Och hur det kommer att tolkas i framtiden kan vi inte veta någonting om. Du kan dekorera ditt hus vackert i dag men du vet inte vad framtida generationer kommer att tycka om det.

30 år i taget

Samtidigt avklingar radioaktiviteten och därmed farligheten med tiden. Peter C van Wyck menar att vi kanske bör fokusera på de korta perspektiven först.

– Vi kan börja med att fundera över hur vi ska föra informationen 30 år framåt. Jag tror att vi måste göra det här så levande vi bara kan i dag. Om det blir en del av vårt kulturarv, om människor är medvetna om det och bryr sig om det, då kan minnet också leva vidare.

Kanske skulle det vara möjligt att föra informationen vidare från generation till generation. Med viss regelbundenhet skulle budskapet uppdateras och tolkas på nytt så att även framtida generationer kan förstå vad det handlar om.

– Jag brukar jämföra med barnuppfostran. Hur gör man egentligen när man för över värderingar till sina barn? Jo, man gör det bästa man kan och försöker upprepa det man tycker är riktigt viktigt. Man försöker vara konsekvent, vilket man naturligtvis aldrig är, och dina barn kommer att lägga mer märke till hur du säger saker än vad du faktiskt säger.

”Inte unikt”

Han påpekar också att det här knappast är ett problem som är unikt för kärnkraftsindustrin. Det finns en mängd olika slags farligt avfall som vi i vår tidsepok lämnar efter oss.

När vi träffas i Forsmark har Peter C van Wyck precis varit på studiebesök vid Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall, SFR, och fått information om de svenska planerna på ett kärnbränsleförvar. Dessförinnan har han deltagit i en internationell konferens om informationsbevarande i Frankrike.

Vad tycker han om det arbete som bedrivs när det gäller informationsbevarande i Europa?

– Det verkar finnas en ganska pragmatisk och jordnära inställning till problemet. Jag tror också det är viktigt med det samarbete som etablerats mellan länderna. När det gäller Sverige är jag mest imponerad över den dialog som tycks finnas med lokalsamhället och som är olik allt jag känner till från andra håll i världen.