Förankring svårt för många länder

Acceptans är ett problem för många länder när de ska välja plats för ett slutförvar för använt kärnbränsle. Det berättade Magnus Holmqvist, vd SKB International, på SKB:s temakväll nyligen i Oskarshamn.

– Vi kan inte ta över andra länders program, men vi kan ge hjälp till självhjälp, sa Magnus Holmqvist om SKB Internationals verksamhet.

Magnus är väl insatt i hur andra länder tänker när det gäller att ta hand om sitt använda kärnbränsle och högaktiva avfall. Enligt honom finns det tre viktiga C: Competent (kunnig), Confident (trygg) och Courageous (modig). Om en organisation inte har dessa förmågor, då är det svårt, ja, kanske till och med omöjligt att driva ett program för slutförvaring framåt.

Magnus Holmqvist. Foto: Curt-Robert Lindqvist.

Magnus Holmqvist. Foto: Curt-Robert Lindqvist.

SKB International har verkat i ett 30-tal länder sedan starten 1984 och arbetar i dag mest mot Storbritannien, Japan och Taiwan. Man ser också till exempel Kina och Sydkorea som kommande marknader.

– Kina är ett spännande land där det händer mycket just nu och de bygger bland annat nya reaktorer där. De planerar att bygga ett underjordslaboratorium i nordvästra Kina upp mot Mongoliet. De har ett torrt och bra berg där på samma vis som vi har i Forsmark. Tanken är att man senare ska utveckla det till ett slutförvar. Man planerar också att ha fem slutförvar för låg- och medelaktivt avfall i drift inom fem år.

Förankring svårt

Sydkorea har hamnat i ett läge där de inom kort måste lösa mellanlagringen då man snart har fullt i förvaringspoolerna hos kärnkraftverken.

– Sen har de nästa huvudvärk, att hitta platsen för ett slutförvar. Precis som när det gäller Japan har sydkoreanerna svårt med förankringsprocessen. De är duktiga på det tekniska, men inte på att kommunicera.

Det är alltså inte tekniken som ställer till det för SKB:s systerorganisationer, utan det som stoppar upp arbetet handlar om att få acceptans.

Kanada på väg

Även Kanada stötte på det problemet när deras program för avfallshanteringen startade i början av 90-talet. Programmet gick i stå på grund av problem med acceptansen. För att komma vidare så tillsatte man en grupp som skulle utgöra ett tvärsnitt av befolkningen.

– De kom fram till att det som behövdes var en omfattande dialog med kommunerna. Och det har visat sig vara väldigt framgångsrikt. Man gick från att ha problem i slutet av 90-talet till att få 21 kommuner som var villiga att ställa upp. I dag är det nio platser kvar som ska bli två eller tre innan man är redo för platsundersökningar och slutligt val.