Fiskars vandring studeras

Några rejäla gäddor, en och annan id, mört, abborre, gärs och en ensam ruda. Så såg fångsten ut en morgon i slutet av april när Kustlaboratoriet i Öregrund var på plats i Forsmark för att genomföra en fiskvandringsstudie på uppdrag av SKB.

Fredrik Landfors, Kustlaboratoriet, mäter en gärs (även kallad gers eller snorgärs). I bakgrunden Frans Landfors, yrkesfiskare.

Fredrik Landfors, Kustlaboratoriet, mäter en gärs (även kallad gers eller snorgärs). I bakgrunden Frans Landfors, yrkesfiskare.

Klockan har precis slagit sju när vi vandrar genom skogen i Forsmark. Det är blött i marken, och allt blötare blir det när vi närmar oss trakterna av Puttan och Norra Bassängen. Den som studerar kartan ser att de små sjöarna är inklämda mellan havet och den större Bolundsfjärden.

Det handlar om ett system av avsnörda vikar, en gång hav, numera insjöar.
Men förbindelselänkarna mellan hav och sjö i form av små bäckar finns kvar. Och så fort isen går upp och temperaturen i vattendragen stiger till sex sju grader, vandrar fisk upp från havet för att leka.

– En stor del av fisken i skärgården fortplantar sig i kustområdet. Men de här kustvattenmynnande vattendragen värms upp fortare och då startar produktionen av föda för ynglen tidigare än i skärgården. Det gör att en del fisk väljer att vandra upp i bäckarna till sjöarna för att fortplanta sig, berättar Jens Olsson på Kustlaboratoriet i Öregrund.

På det sättet kan de små bäckarna och sjöarna spela en viktig roll som lekområden.

– Förr i tiden fiskade man mycket i vandringslederna på våren men i takt med landhöjningen, utdikningen av landskapet och igenväxningen har betydelsen av de här vattendragen minskat. Det finns många projekt längs kusten nu där man försöker restaurera, återskapa och öppna upp sådana här vandringsleder igen.

En gädda mäts vid fiskstudien i Forsmark.

En gädda mäts vid fiskstudien i Forsmark.

Släpper ut dem

Tre ryssjor har satts ut den här dagen och i den första är det hela 46 fiskar (sammanlagt lades ryssjorna ut vid fem olika tillfällen). Fredrik Landfors vid Kustlaboratoriet tar med van hand ur fiskarna ur ryssjan, mäter och släpper ut dem i vattnet igen. Den här bäcken ligger mellan Norra Bassängen och Bolundsfjärden, en plats som man misstänkt skulle vara en viktig vandringsled för fisk. Vid de två följande platserna, små bäckar mellan Puttan och Bolundsfjärden, finns det bara enstaka fisk i ryssjorna. I den sista ryssjan har man inte fångat en enda.

Ungefär det resultat som Mikael Gontier vid SKB:s enhet för kvalitet och miljö väntat sig. Han förklarar att vattenståndet i Puttan kan komma att påverkas när Kärnbränsleförvaret byggs. Den slutsats SKB hittills kommit fram till efter att ha studerat områdets hydrologi är att Norra Bassängen och Bolundsfjärden spelar en viktigare roll som lekområden för fisk än Puttan som är mer isolerad med begränsad fiskvandring som följd.

– Det här är en fråga som vi har fått av Havs- och vattenmyndigheten inom ramen för vår prövning och därför ville vi se hur det ser ut ute i fält också. Nu inväntar vi resultaten från Kustlaboratoriet för att se om vår tidigare slutsats var riktig, säger han.

Fotnot: Kustlaboratoriet i Öregrund är en del av institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.