Sista slutförvaret
Slutförvaret för långlivat avfall
Vid sidan av utbyggnaden av Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall och bygget av ett framtida kärnbränsleförvar planerar SKB även ett slutförvar för långlivat avfall, SFL. Det här projektet har inte kommit lika långt som de övriga.
Det finns en sista kategori radioaktivt avfall som behöver slutförvaras, låg- och medelaktivt avfall som klassas som långlivat. Avfallet består av metalliskt material till exempel härdkomponenter och styrstavar från kokvattenreaktorer som blir bestrålat inne i reaktortanken. Avfall i form av reaktortankar från tryckvattenreaktorer klassas också som långlivat. Annat långlivat avfall kommer från tidig kärnteknisk forskning så kallat historiskt avfall, eller består av långlivat radioaktivt avfall från övrig industri, sjukvård och forskning.
SFL kommer att bli den sista pusselbiten i det system för omhändertagande av radioaktivt avfall som SKB byggt upp under det senaste halvseklet. Det blir dessutom det minsta av de tre slutförvaren. Det handlar om en mängd av cirka 16 000 kubikmeter avfall.
Förvarskonceptet som utvärderats innebär att SFL byggs på cirka 500 meters djup och består av två bergssalar.
Förslag på utformning
Utvecklingen av det här förvaret har inte kommit lika långt som SKB:s två andra slutförvar. Hittills har ett förslag på ett förvarskoncept för SFL tagits fram, alltså hur förvaret kan utformas och vilka barriärer som kan användas. Förslaget innebär att förvaret byggs på cirka 500 meters djup i berget och består av två olika delar med två olika barriärlösningar. Det metalliska avfallet är tänkt att placeras i en bergssal med barriärer av betong medan det historiska avfallet är tänkt att placeras i en bergssal med en barriär av bentonit.
För att veta om förvarskonceptet har möjlighet att uppnå myndigheternas krav på säkerhet efter förslutning har SKB:s experter gjort en säkerhetsvärdering. Eftersom avfallet som ska deponeras i SFL är långlivat har säkerhetsvärderingen omfattat en tidsperiod på en miljon år – samma period som analysen av säkerheten efter förslutning för Kärnbränsleförvaret.
Säkerhetsvärderingen för SFL visar att myndigheternas krav kan uppfyllas om rätt förutsättningar kan uppnås. Det innebär att barriärerna i förvarsdelarna måste ha de egenskaper som krävs och samma sak gäller berget där förvaret byggs.
Platsval – en öppen process
Var SFL ska placeras är ännu inte beslutat. En lokaliseringsprocess kommer därför att genomföras. Det blir en stegvis process som bygger på öppenhet och transparens. De grundläggande förutsättningarna är att förvaret ska uppfylla kraven i kärntekniklagen och miljöbalken samt att det lokala politiska och opinionsmässiga stödet ska vara brett och stabilt. Det kommer att vara frivilligt för kommuner att delta i processen.
I Fud-program 2019 redovisades bakgrundsmaterial och förutsättningar för lokaliseringen. Det finns förmodligen många platser med berggrund som är lämplig för SFL. För att bedöma lämpligheten behövs dock information från undersökningar av platsen. I första hand kommer SKB att titta på områden där det redan finns kärnteknisk verksamhet och i andra hand områden med andra industrier. Särskild vikt kommer att läggas vid det faktum att Forsmark i Östhammars kommun och Laxemar/Simpevarp i Oskarshamns kommun är utpekade som riksintresse för slutförvaring av radioaktivt avfall.
Förstudie och platsundersökningar
Lokaliseringsprocessen inleds med ett förstudieskede där ett antal utvalda områden värderas utifrån olika faktorer såsom säkerhet efter förslutning, teknik för genomförande, miljö- och hälsoaspekter samt samhälleliga förutsättningar. Förstudieskedet avslutas med en bedömning av vilka platser som kan bli aktuella för platsundersökningar. Under det följande skedet genomförs platsundersökningar av en eller flera platser, utredningar och samråd. Detta ska så småningom utmynna i ett platsval.
Ansökningar och uppförande
För att kunna genomföra en analys av säkerhet efter förslutning behöver tre huvudkomponenter vara bestämda: en plats, en teknisk barriärlösning utifrån genomförd teknikutveckling samt ett radionuklidinventarium, det vill säga en beskrivning av vilka radionuklider som finns i avfallet. När dessa tre delar finns framme kan ett fokuserat arbete med analysen av säkerhet efter förslutning ske. Parallellt kommer även andra underlag tas fram för att kunna lämna in ansökningar enligt miljöbalken och kärntekniklagen för uppförande av SFL. Underlagen består bland annat av en miljökonsekvensbeskrivning och tekniska beskrivningar av förvaret. När tillståndsprocessen är klar följer ett byggskede och någon gång i mitten av detta sekel kan SFL tas i drift.