Godkänt för SKB:s samhällsforskning

Man skulle kunna tro att SKB bara sysslar med naturvetenskaplig forskning. Men så är det inte. Sedan 2004 har företaget finansierat forskning med samhällsvetenskapligt fokus. Nu har programmet utvärderats av Olof Söderberg, som nyligen presenterade resultatet på ett seminarium.

Det är inte helt okontroversiellt att ett företag som SKB stödjer samhällsforskning. När SKB sjösatte programmet 2004 var de flesta instanser positiva. Men det fanns också kritiska röster, inte minst i miljörörelsen, som bland annat ifrågasatte SKB:s motiv till finansieringen.

SKB:s program för samhällsforskning pågick under åren 2004–2011 och resulterade i 18 forskningsrapporter inom fyra ämnesområden: socioekonomisk påverkan, beslutsprocesser, opinion och attityder, och omvärldsförändringar.

Utvärdering av programmet

Nu har Olof Söderberg, energi- och miljöstrateg, på uppdrag av SKB gjort en ambitiös genomlysning av programmet. Han har tittat på hur det kom till, hur det genomfördes och vilka sidoeffekter det fått.

Olof Söderberg. Foto: Curt-Robert Lindqvist

Olof Söderberg. Foto: Curt-Robert Lindqvist

– SKB, lokalpolitiker och andra parter behövde mer samhällsvetenskaplig kunskap för att kunna ta beslut i slutförvarsfrågan, förklarade han på seminariet apropå programmets tillkomsthistoria, som sträcker sig så långt tillbaka i tiden som till början av 80-talet.

– Man kan konstatera att det kom till som svar på de diskussioner om behovet av samhällsvetenskaplig forskning som förts i SKB:s omvärld under många år, inte minst av de inblandade kommunerna, sade han.

När det gällde finansieringen, hade han inga principiella invändningar mot att ett företag som SKB går in och bidrar med pengar till samhällsforskning.

– Ingen annan var ju villig att betala för den och den var ju uppenbarligen en angelägenhet för fler aktörer än SKB, sade han.

Viktig forskning

Saida Laârouchi Engström, direktör på SKB med ansvar för samhällsforskningen, bekräftade den bild som Olof Söderberg gav.

– Vi har inget emot att andra finansierar forskning inom kärnavfallsområdet, men när intresset inte var så stort, återstod inget annat än att driva det i egen regi. Så viktigt var det att forskningen blev av, betonade hon.

Även när det gällde urvalet av forskningsprojekt fick SKB:s metod att sätta samman en beredningsgrupp med tre etablerade forskare godkänt av Olof Söderberg.

– Utlysningsförfarandet har fungerat bra och urvalskriterierna var klara och tydliga. SKB har också uppmuntrat forskarna att publicera sig internationellt, vilket gjort att resultaten fått en bredare spridning, sade han.

Alternativa urvalsmetoder

I den efterföljande paneldebatten manglades frågan om utlysningsförfarande och urvalsmetod. Vad hade fungerat bra och mindre bra, och vilka alternativa urvalsmetoder finns det, om SKB i framtiden skulle vilja fortsätta sin samhällsforskning?

Den senare frågan försökte Ulf Sandström, forskare på KTH och en av de inbjudna talarna på seminariet, att besvara genom att redogöra för olika urvalsmetoder. Han menade att ”konsulentmodellen” skulle kunna vara ett alternativ för SKB.

– Det är samma modell som Filminstitutet använder sig av, sade han. De utser konsulenter som helt efter eget huvud får välja vilka projekt de vill satsa på.

Saida Laarouchi Engström konstaterar att SKB fortsätter att lägga ut uppdrag om samhällsforskningen, men om och hur arbetet kommer att struktureras framöver är inte bestämt.

– Men jag kan konstatera att den samhällsforskning som vi finansierat hittills har gett oss kunskap som vi kanske inte kunnat få på annat sätt. Den samhälleliga aspekten är numera en lika viktig del i SKB:s projekt som den naturvetenskapliga, sade hon avslutningsvis.