Gulyxne – en raritet att bevara

En liten, gulgrön orkidé. Oansenlig vid första anblicken men en av de mest sällsynta i vårt land. Gulyxne är en av de ovanliga växterna i Forsmarksområdet, en liten raritet med särskilda krav på sin omgivning, och som måste skyddas i samband med det planerade slutförvaret.

Gulyxne, en liten, cirka 10–15 cm hög orkidé som trivs i Forsmarks rikkärr.

Gulyxne, en liten, cirka 10–15 cm hög orkidé som trivs i Forsmarks rikkärr.

Den sällsynta orkidén Gulyxne är skyddad enligt artskyddsförordningen. Den är fridlyst och ovanlig i hela Europa. För SKB gäller det att se till att den inte far illa när Kärnbränsleförvaret ska byggas i Forsmark. Framför allt är det den grundvattensänkning som kan uppstå vid byggnationen som riskerar att påverka orkidéerna. Dikning eller torrläggning och igenväxning av våtmarksmiljön är vad som hotar den mest.

Uppföljning

I hela landet finns ungefär 100 000 plantor med gulyxne på drygt 200 platser, huvudförekomsten finns i Gästrikland och norra Upplandskusten. Vid starten av inventeringarna i Forsmark 2012 hittades 179 plantor. Vid senaste inventeringen sommaren 2021 hittades 566 plantor. Åren däremellan har beståndet ökat stadigt med en topp under 2019 med 1375 plantor. Minskningen åren efter kan bero på torra förhållanden och generellt låga grundvattennivåer.

Vid inventeringarna räknas framför allt antalet individer men man noterar även hur det ser ut omkring där gulyxnen växer. Hur mycket vass det finns, eller brunmossa och förna (dött material). Avståndet till den underliggande grundvattenytan mäts också in.

– Vi vill ha en så god bild som möjligt av växtbetingelserna och veta var de finns för att vara säkra på att vi gör rätt när vi ska bevara de här blommorna, förklarar Sara Nordén, ekolog på SKB.

SKB följer utvecklingen av gulyxnen noggrant och vidtar även åtgärder för att stärka den lokala populationen och för att förebygga potentiella negativa konsekvenser av en eventuell grundvattensänkning. Det handlar om att motverka den naturliga igenväxningen i utvalda våtmarker genom att röja bort buskar och mindre träd och även att utföra viss vasslåtter i våtmarkerna. Detta är åtgärder som vi lovat att utföra i den pågående miljöprövningen för bygget av Kärnbränsleförvaret.

Kalkrik mark

Kalkrik mark, fuktighet och att det hålls öppet är förutsättningar för att gulyxnen ska trivas. Marken i Forsmark innehåller stora mängder kalk som en gång i tiden skavts loss från Gävlebuktens botten och följt med inlandsisen dit. Förr i tiden betades och slogs markerna i Forsmark med lie och det var naturligt mer gynnsamma förhållanden. I dag får man jobba hårdare för att arten ska trivas.

Våtmark där skötselförsök genomförts.

Våtmark där skötselförsök genomförts.

– I en av våtmarkerna i området pågår ett skötselförsök där vi undersöker effekter av årlig slåtter och olika intensivt tramp. Resultaten hittills antyder att framkallad behandling på lokalnivå har haft mindre betydelse under perioden. I stället verkar de hydrologiska faktorerna ha större betydelse när det gäller att påverka mängden gulyxne positivt, säger Sara Nordén.

Inventeringen av gulyxne började egentligen redan när SKB, under platsundersökningen, tog fram underlaget till miljökonsekvensbeskrivningen inför ansökan om att få bygga Kärnbränsleförvaret. Sommaren 2012 var sedan första gången man räknade alla plantor på ett systematiskt sätt och den basinventering som gjordes då följs nu upp årligen.