Hallå där …
Lillemor Claesson Liljedahl, projektledare inlandsisar. Foto: Lasse Modin.
Nytt på gång på Grönland
Hallå där, Lillemor Claesson Liljedahl, du har varit projektledare för det stora projekt om inlandsisar som SKB drivit tillsammans med motsvarande organisationer i Finland och Kanada.
Fältarbetena avslutades 2014, vad händer nu?
Nu arbetar vi med att färdigställa slutrapporterna om projektet. Det handlar huvudsakligen om en större slutrapport för hela projektet. Dessutom arbetar vi med en rapport som beskriver alla data vi samlat in under de här sex åren som projektet pågått, och vilka metoder vi använt samt hur dessa resultat svarar på de frågor vi hade när vi startade projektet. En annan rapport beskriver vad vi lärt oss när det gäller processförståelse inom hydrogeologi, hydrogeokemi och glaciohydrologi.
Slutförvaret för använt kärnbränsle planeras ju att byggas i Forsmark. Varför har ni gjort undersökningar på Grönland?
Målet har varit att öka förståelsen för hur en inlandsis skulle påverka den långsiktiga säkerheten hos Kärnbränsleförvaret. Eftersom det inte finns någon inlandsis i Forsmark i dag, måste vi studera förhållanden på en plats där det verkligen finns en sådan. Vi ville veta mer om hur grundvattenförhållandena ser ut under en inlandsis, hur vattnet rör sig genom och under isen samt hur långt ned det tränger i berget och hur det rör sig där.
Vad är de viktigaste resultaten som ni har fått?
Vi har ju faktiskt besvarat alla de frågor som vi ställde initialt i projektet och dessa svar är nu viktiga för att utveckla de grundvattenmodeller som vi använder inom säkerhetsanalysarbetet för Kärnbränsleförvaret. Exempelvis har vi tagit reda på hur och var grundvatten bildas under en inlandsis och utifrån resultaten har vi kunnat göra en ny modell för inlandsisars basala hydrologi. Vi har också utvärderat tryckdata från de 26 borrhål som vi borrat genom isen och vet nu att de antaganden om tryck som vi gjort i säkerhetsanalysen är realistiska.
När vi studerade hur djupt smältvattnet från isen kan tränga ner i berget har vi sett att det är stora vattenflöden nere i berget på motsvarande djup där Kärnbränsleförvaret ska byggas, trots att det ligger mäktig permafrost ovanför. Sedan har vi också tittat närmare på vattnets kemiska sammansättning och där kunnat konstatera att det till exempel inte finns några indikationer på att vattnet innehåller löst syre, vilket annars skulle kunna påverka kopparkapslarna som omger det använda bränslet i slutförvaret.
Du har varit på Grönland ett antal gånger nu. När var senaste gången och vad gjorde du då?
Senast jag var på Grönland var i september 2014. Då tog vi prover från det borrhål som vi borrat i berget snett in under iskanten ner till cirka 700 meters djup. Proverna tog vi för att analysera vattnet och se hur gammalt det är, något som inte är helt lätt och som vi tittar vidare på under 2015 och 2016.
Nu driver du ett nytt projekt på Grönland, vad handlar det om?
Under perioden 2014–2016 utför vi ytterligare isborrningar i ett projekt som kallas ICE. Detta projekt syftar till att lära oss mer om strömningsförhållandena under isen. Exempelvis så vet vi inte hur stor del av området under isen (subglaciala området) som fungerar som infiltrationsområde, det vill säga hur stor del av det subglaciala området har potential att bilda grundvatten. ICE är ett samarbetsprojekt mellan SKB, Posiva, NWMO och schweiziska Nagra.
Hur tycker du att det har varit att arbeta på Grönland?
Jag känner mig väldigt nöjd. Att arbeta i fält på Grönland är svårt både när det gäller logistiken och klimatet. Men vi har fått dit all utrustning i tid och kunnat borra och ta prover i isen och den frusna marken utan större problem. Allt har gått över förväntan bra.